När jag blev gravid med första barnet så minns jag att allt var spännande och allt nytt! Önskar bara att man hade någon som kunde berättat och varit ärlig om allt som sker under en graviditet.
Minns att man fick höra att att vara gravid var något vackert, fint och underbart! Att enn gravid kvinna var något vacker  , något man skulle höja i skyarna..typ. 

Det ingen berättade var att man även mådde skit! Hade gaser, svullen, hade foglossning, illamående, huden blev äcklig, finnar etc. Listan  är lång! 

jag tröttnade rätt fort på graviditeterna. Kunde vara lite mysigt i början men när man knappt kunde äta för att ungen tryckte magsäcken eller urinblåsan var något jag tröttnade fort. 

Man var ju helt hispig med! Du fick inte äta de ena eller det andra för det kunde vara farligt för barnet. Till slut drack man bara vatten och åt bröd. 

Okej inte riktigt men nästa. Nej  det var inte min grej att vara gravid eller att föda barnet sen när den var färdigbakad. 

Allt man utsätter sig för sådan smärta och risk egentligen! För att det är en stor risk och påfrestning på kroppen att i flera timmar ligga där med smärta och expandera slidan så ett barn i storlek 3,5kg kan tryckas ut. 

Ingen sa heller att man bajsar på sig! Nepp! För den mammagruppen jag var i var allt planering, myspys och boa in sig.

Jo man bajsar på sig. Inte konstigt alls egentligen. Där ligger man och trycker så ådran i pannan säger "plopp" liksom.

Min första förlossning började en måndag morgon och han föddes fredag morgon samma vecka. Japp! Måndag till fredag tog han på sig att komma ut. Stressad var han för även han bajsade på sig. Mindre roligt för honom då han löpte infektionsrisk då han kunde få ner det i lungorna, jämfört med mig så torkade barnmorskan mig med en varm blöt handduk. Ganska trevligt ändå... men hade hellre sluppit.

i alla fall kom han till slut. Skrynklig och full med bajs på.

Så visste inte om jag skulle hålla om han ordentligt eller be någon tvätta honom. Men klart jag höll om honom och lipade, riktigt ful lipade. 

Minns att jag tänkte varför han såg så gammal ut. Ni vet så där skrynklig och ful. Lipade mera då. Lipade för att pappan till sonen kom med dricka till mig eller hämtade en tröja till mig eller bara höll mig i handen undertiden de sydde mitt underliv. För ja sys kan man behöva ibland  man har liksom tryckt i timmar för  att en klump på över 3 kg ska ut genom min slida. Men vet ni, jag gjorde om skiten nästan 2 år efter Haha! Man hinner glömma men sen ligger man där och minns allt elände och är beredd på att resa sig upp och bara -" Nepp jag skInter i detta" 

Men icke sa Nicke utan man fick fint ligga kvar för att barn nummer två var redo att komma ut.

Aaahh minnen! Tur man har dom så man inte gör om detta igen liksom ! 

Skulle lätt kunna skriva mera om detta men hör att ett av barnen vaknade till och försöker vara så tyst de går så de tror att jag sover 😜

Go natt peace out!